Mera tänder

Ellen har varit smågnällig i en vecka nu och i helgen fick vi våra farhågor bekräftade, hennes två stora framtänder håller på att spricka fram. Nu när dom har spruckit genom kommer dom med full fart och stora är dom. Undrar om Ellen får lika stora kanintänder som Linnéa brukade säga, om Fredriks, när hon var liten.

I fredags skulle Åsa komma upp och hälsa på oss och vara barnvakt åt Ellen, men tyvärr hade hon stukat foten riktigt rejält så hon kunde inte komma. Men nu verkar foten vara på bättringsvägen så det var tur att det inte blev värre än det blev.

På lördagen åkte vi med Ellen ut i stugan till min mamma och pappa och dom var barnvakt åt Ellen istället. Jag och Fredrik fick tid till att lämna tillbaka en trasig leksak, ordna med saker på stan och köpis, kika på videokameror och bara kunna gå hand i hand på stan. Och det där med hand i hand, det vet jag inte ens när vi gjorde sist och det kändes väldigt töntigt. =) Senare på kvällen fick vi tråkgit här hemma så vi åkte ut till stugan och sov över där. På söndagen tog vi en promenad till stranden med Ellen och under tiden hade mamma och pappa lagat mat och värmt bastun. Härligt!

Ellen kan sitta själv nu. Hon är lite ostabil och ramlar ihop då och då, men hon kan sitta helt normalt dom stunder hon orkar. Det ser urgulligt ut. Dock har jag kuddar runt henne så att hon inte behöver slå sig så hårt när hon ramlar. Hon arbetar hårt med sin kropp nu. Det är rörelser för hela slanten och man ser på henne att hon tränar hela tiden. Hon är otroligt duktig på att stå på knä och på sina fötter. Hon lägger sig på sidan (ungefär som man ligger i en divan) och känner sig otroligt säker i den ställningen och det är nästan så att hon kan sätta sig upp själv. Om hon bara förstod att hon ska knuffa lite mer med armen så skulle hon komma upp i sittande ställning. Det är väldigt roligt att följa deras utveckling för det händer något hela tiden.

Vi måste köpa den där videokameran snart för det är många stunder som man skulle ha viljat föreviga. Speciellt den kvällen när hon gapskrattade åt katten, hon skrattade så mycket att hon knappt fick luft själv. Självklart var hon övertrött och försökte hålla sig vaken och då var allting så väldigt roligt. Otrolig härligt!

Tyvärr har jag varit dålig på att knäppa kort så jag har inget nytt kort att sätta upp. Men imorgon ska vi på 1 årkalas och då blir det kortknäppning igen.