Natten till idag har varit ett rent helvete rent ut sagt. Här kommer berättelsen.
Fredrik kom hem vid 18.30 och jag och Ellen höll på att förbereda blöjbyte och pyjamas för det är dax för Ellen att gå och lägga sig. Hon somnar som vanligt och Fredrik däckade han med. Ellen sover 1,5 timme, dock väldigt gnällig och bökig under hela tiden. När hon vaknar sen kan hon inte somna om utan leker med sina gosedjur i sängen och snoret rinner som bara den på henne. Hmm, vi förstår att hon börjar bli förkyld. Det tar ända fram till 22 innan hon somnar om igen och då är både jag och Fredrik helt slut. Vi som hade tänkt gå och lägga oss 21 för natten innan var lite bökig den med.
Ellen somnar som sagt vid 22 men vaknar, bökar, sätter sig upp, ställer sig upp, gråter, gnäller och hittar på allt som en sovande bebis kan. Detta håller vi på med ända fram till 4 då hon somnar in ordentligt och inte ett knyst hörs. Fram till dess har jag inte sovit en blund. Jag misstänker att det var Alvedonen vi tvingade i henne vid 3 tiden som gjorde susen eller om det var så att hon var jättetrött.
Dock är det nu inte Ellen som stör oss. Grannen kom hem från krogen vid tretiden och han poppar och sjunger för fulla muggar. Gissa vem som ligger vaken och är otroligt trött och irriterad och defenitivt inte kan somna. Jo, jag såklart.
6.15 vaknar Ellen igen och vill bli buren på, men inte somna inte. 6.30 kliver Fredrik upp och säger att jag ska gå och lägga mig och att han tar Ellen. Tack och bock för det. Visseligen var det Fredriks morgon men ändå, han hade sovit lika dåligt (nja, lite bättre för han sover som en stock).
Ellen är väldigt gnällig hela morgonen. Hon vill inte ens äta frukost som hon brukar äta med god aptit. Hon somnar i Fredriks famn, men när han lägger henne i sängen igen så vaknar hon och gråter. Då bestämmer sig Fredrik att ta en promenad med henne så att jag får sova ordentligt. Jipeee, då äntligen fick jag sova och sov som en stock till 10.15.
Tack älskling. Jag behövde den sömnen. På em tar nog jag och Ellen en ny promenad så pappa får sova ut. Hoppas att natten inatt bli bättre.
Välkommen
- Niina
- Jag heter Niina och är 33 år, sambo med Fredrik och vi har dottern Ellen på 4 år och en son, Herman, som är 3 år. Vi har även en katt som heter Ronja. För det mesta donar och grejar vi med lite smått och gott här hemma. Här kommer jag att skriva om saker som sker i vår vardag, mest om Ellen och Herman såklart! Trevlig läsning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj, vilken jobbig natt. Hoppas hon inte blev förkyld. Kram Elin
Å fy fan va jobbigt!
Glad att jag bara har en hund! *skrattar*
Nej då, skämt å sido. Det är nog mödan värt?
*kramas*
/Lia
Skicka en kommentar