Ellens olycka

Igår kväll ramlade Ellen från soffan och slog i sina framtänder i vårt stenbord vi har i vardagsrummet. Tur i oturen så slog hon "bara" sönder lite av sina små söta tänder. I morse var Fredrik till tandläkaren med henne och dom sa att det ser väldigt fint ut och inga åtgärder behövde göras, varken slipas eller dyl. Vi skulle dock hålla koll på om tänderna skulle bli missfärgade eller om hon fick blåsor i tandköttet. Ellen verkar vara hur pigg och glad som helst och verkar inte ha fått några men, förrutom små skönhetsfel. Hon kommer dock ihåg att hon ramlade och visade för mig idag vart det var hon slog sig. Usch, vad ledsna jag och Fredrik var igår när det hände. Som sagt, Tur i oturen, att hon inte slog i värre än så. Hon kunde ju ha slagit sönder tänderna och munnen totalt mot bordet.

Jäkla bord, nu är det fjärde gången hon faller mot det och slår sig väldigt hårt. Första gången slog hon i ögonbrynet så det blev ett sår, andra gången slog hon i tänderna så hon började blöda lite, tredje gången ramlade hon i soffan och slog i pannan och det såg väldigt otäckt ut, sist men inte minst så slog hon nästan ut sina tänder. Undrar om vi ska ställa upp bordet på övervåningen under tiden barnen växer upp så att inga fler allvarliga olyckor händer.

Stackars Ellen, det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på olyckan igår och när jag tittar på hennes framtänder. Hon hade ju så underbart vackra tänder och nu är dom "mindre" sköna. Dock syns det knappt om man inte vet hur dom såg ut innan, men ändå... Min lilla flicka!!! =/